Ursprunget till brandsläckaren

Världens första brandsläckare uppfanns 1834 i London, efter att en massiv brand nästan förstörde det antika Westminsterpalatset, platsen för det brittiska parlamentet. Bland de många åskådarna var George William Manby, som inte bara var där passivt för att bevittna branden. Manby föddes i Norfolk och gick med i armén som ung man, steg till kaptensgraden och befälhavde Yarmouth Barracks. Denna relativt oviktiga position gav honom tid att ägna sig åt det-livsräddande arbete som så djupt resonerade hos honom. Från början var han passionerad för att rädda skeppsvrak, uppfann en byxformad livboj och var den första som föreslog att använda fyrblinksignaler. Senare flyttade Manby fokus från sjöräddning till brandbekämpning. Vid tidpunkten för branden experimenterade han med brandsäkra kläder. Hans mest betydande banbrytande bidrag var uppfinningen av den bärbara komprimerade gasbrandsläckaren, en två-fot-lång, åtta-tum-diameter, fyra-gallon-liters mässingscylinder, i huvudsak identisk med dagens brandsläckare. Han placerade brandsläckaren i sin specialdesignade vagn i hopp om att patrullteam utrustade med sådana släckare omedelbart skulle kunna släcka små bränder på platsen för ett utbrott och därigenom minska antalet större bränder.